Mer än hundra år av markkontakt

På 1880-talet var Gustaf Larsson gårdssmed på Vretens egendom. Han hade lärt sig jobbet av fadern som var smed utanför Hjo. För att få hjälp med bl.a. sina vagnar, harvar och seldon byggde Gustaf Larssons arbetskamrater den smedja som blev grunden till Vretens mekaniska verkstad. Under nästa generation utveckaldes familjeföretaget och tillverkningen blev mer avancerad med bland annat egen produktion av lantbrukssmide. I början av trettiotalet fick Vreten sin första stora försäljningssuccé, en hästdragen vägskrapa. Några år senare presenterades de första snöplogarna. Efterhand tog de motordrivna traktorredskapen för jord- och skogsbruk över allt mer för att från slutet av 1940-talet vara helt dominerande. Många förknippar Vreten med stenredskapen som introducerades i slutet av 60-talet. De blev mycket uppskattade tack vare den patenterade “stenficka” som på ett revolutionerande sätt underlättade stenplockningen Under 1980-talet började tillverkningen av frontlastare och skogsredskap, produkter som i dag blivit företagets viktigaste. Vreten övertog dessutom tillverkningen och försäljningen av Kellve front och griplastare. Produktionen av skogsvagnar startade i början av 90-talet och några år senare utvecklades tippflak för skogsvagnar och tippvagnar för traktorer. Drygt hundra år av tradition och funktion lever vidare i dagens vretenskap med hög kvalitet och hantverksskicklighet. Den gedigna erfarenheten är till stor nytta när Vreten AB utvecklar och tillverkar nya produkter.

Vreten?

Namnet Vreten kanske inte går att hitta på kartan eller i postnummerkatalogen. Men det lever – som namnet på den lilla byn söder om Skövde, på godset och på Vreten AB. “Vret” är en gammal västgötsk benämning för utmark. Området tillhörde på 1700-talet egendomen Kavlås och ingick som en del i det gods som 1850 kom i greve Gösta Posses ägo och som fick namnet Vreten. Slutet av 1800-talet var järnvägarnas tid. Gösta Posse tog initiativet till den smalspåriga järnvägen Hjo – Stenstorp. Inte så långt från Svensbro där järnvägen till Tidaholm anslöt byggdes stationen med namn efter egendomen – Vreten. Runt stationen växte byn upp med bl.a. skola, post och affär och vid godset byggdes bl.a. tegelbruk, ångsåg och mejeri. Någon kyrka med namnet Vreten blev det dock inte – när församlingarna Edåsa och Ljunghem skulle få en ny, gemensam kyrka under 1800-talet så hittade på man på ett nytt namn med beståndsdelar från båda de gamla – Edhem. Ljungshems kyrka revs och idag återstår endast ruiner, men medeltidskyrkan i Edåsa finns kvar än idag. Idag är järnväg och station borta. Postkontoret är nedlagt och postadressen är Skövde. Dock har Vreten till sist fått sin egen kyrka, efter önskemål från byborna har sedan några år tillbaka Edhems k:a bytt namn till just Vretens k:a.